Humorn som vapen
21 september 2021
I lördags såg jag en gripande utställning av Bengt Elmén. Utställningen består av 150 unika satirmålningar som drar debatten om assistans till sin spets. Med ironi och humor som verktyg lyckas Bengt gestalta situationer där vi alla assistansanvändare kan känna igen oss. En politisk kritik genomsyrar satiren som belyser vad assistansens ursprungliga intentioner. Med sin konstnärliga humor lyckas Bengt förmedla den frustration vi alla har känt genom åren. För mig var personligen som om någon hade fångat mina upplevelser och tecknat de.
Invigningen började med ett kort presentationstal av Bengt själv där han tackade personer som hade varit med i processen och stöttat honom. Vid hans sida satt vår egen verksamhetschef Björn Colliander och upprepade Bengts ord för enstaka åhörare som kanske hade svårt att höra Bengt. Sedan var det dags för Bengt Westerberg att inviga utställningen. Detta gjorde Westerberg med att påpeka att detta är just vad assistansen var tänkt för. Nämligen att även individer med funktionsnedsättning får förverkliga sina drömmar och ägna sig åt sina intressen. Assistansen är något som ju har möjliggjort dessa teckningar.
Både Bengt Elmén och Bengt Westerberg är två personer som dagens assistansanvändare bör tacka för reformen. Jag menar nu inte att man ska vara tacksam för assistansen man idag har rätt till. Snarare att man tar vid deras mod att kämpa för assistansen och fortsätta kampen.
När jag satt där och lyssnade slog det plötsligt mig att tre av mina förebilder var samlade på samma scen. Alla har på ett eller annat sätt gjort det möjligt för mig att leva ett liv i frihet som assistansen bär med sig. Något som kanske är märkvärdig att skriva. Dock inte för någon som mig som under barndomen har upplevt en värld utan assistans och därmed utan framtidstro. Något som många i min ålder har nog inte upplevt ett liv utan assistans. Om man inte har förlorat timmar har just många i min generation varit lyckliglottade att leva i en tid där assistansreformen har gjort det möjlig för ett någorlunda normalt liv. Det är just det som ska värnas. Rätten till ett liv där man själv ska bestämma hur ens normala liv ska se ut.
För er som har vägarna förbi Huddinge kulturhus rekommenderar jag starkt att ni tar er tid att se utställningen. För er som undrar vem den tredje förebilden på scenen var kan jag bara säga att ni få gå och undra.
Utställningen pågår till den 15 oktober!