22 augusti 2024
Assistansbranschen har under mer än ett decennium utsatts för betydande påfrestningar, både rättsligt och ekonomiskt. Sedan andra halvan av 2000-talet har reglerna för ersättning ändrats drastiskt, och bedömningarna har blivit allt hårdare på grund av allt strängare och snävare tolkningar.
De senaste åren har dock inte enbart strängare tolkningar lett till urholkningen av assistansreformen. Det ekonomiska läget inom assistansbranschen har blivit allt mer kritiskt. Schablonersättningen har inte höjts i takt med branschens krav, vilket innebär att marginalerna krymper för varje år.
Debatten om fusk inom branschen har också lämnat sina spår. Att stoppa fusk och säkerställa att ersättningen används på rätt sätt är något alla seriösa aktörer inom branschen är överens om. Dock påverkar den låga ersättningen inte enbart de som fuskar och utnyttjar systemet, utan håller på att driva seriösa utförare mot konkurs. Att bedriva assistans med god kvalitet kräver ekonomisk stabilitet. Utöver löner och sociala avgifter finns det en rad andra kostnader, såsom utbildning för assistenter, olika tjänster för att verksamheten enkelt ska kunna följa lagar och regler, samt omkostnader för assistenter.
Konsekvenserna av den låga ersättningen är många. Många seriösa verksamheter kan inte längre upprätthålla hög kvalitet i sina uppdrag. Lönen för ett yrke som är minst lika viktigt som vilket annat samhällsbärande yrke som helst, är så låg att rekryteringen blir allt svårare. Om lönen höjs blir verksamheten nästan förlamad eftersom det knappt finns pengar kvar till något annat.
Om inget görs för att justera ersättningsnivåerna och ge assistansbranschen de resurser som krävs för att bedriva kvalitativ och hållbar verksamhet, riskerar vi att förlora både kompetens och kvalitet inom en livsviktig samhällstjänst. För att säkra framtiden för både brukare och utförare måste politiker och beslutsfattare agera nu, innan det är för sent. Det är inte bara en fråga om ekonomi, utan om människovärde och samhällsansvar.